Tillbaka

daterat 1999-06-18

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning

1.1 Inledning

1.2 Demokratiskt underskott istället för demokratiskt inflytande

1.3 Historisk bakgrund

1.4 Geografiskt läge

1.5 Folkomröstningsresultat

2 Detaljerad information

2.1 Demokratiskt underskott istället för demokratiskt inflytande

2.2 Askims historia

2.3 Folkomröstningsresultat

 

 

 

 

Bilageförteckning

Bilaga 1. Kammarkollegiets beslut avseende ansökan om delning av Göteborgs kommun Dnr 411-315-97

Bilaga 2. Information om folkomröstningen I indelningsfrågan - Göteborgs Stads Stadskansli

Bilaga 3. Beslut avseende information om folkomröstningen - Göteborgs Kommunstyrelse

Bilaga 4. Yrkande - Information om folkomröstningen -(m), (fp), (s), (mp), (v)

Bilaga 5. Information om folkomröstningen - tjänsteutlåtande Göteborgs Stadskansli

Bilaga 6. Begäran om bidrag till information - Askims egen kommun

Bilaga 7. Yrkande till länsstyrelsen angående delning av Göteborgs kommun Handling 1999 nr 13 - Göteborgs Kommunfullmäktige.

 

Kampanjgruppen Askim egen kommun, som är en partipolitiskt obunden organisation, redogör nedan dels för bakgrunden till önskan om att återigen bli en egen kommun, dels för de synnerliga skäl som föreligger för att en delning skall komma till stånd.

Askim uppfyller de kriterier som indelningslagen ställer för att en indelningsändring skall komma ifråga. Skälen för en delning är så starka att synnerliga skäl. En mycket klar majoritet av Askimsborna vill att Askim skall bli en egen kommun.

Kammarkollegiet konstaterar att:

vid en delning kommer det att bildas två bärkraftiga kommuner - Göteborg och Askim.

fördelarna med en delning ligger på det demokratiska planet.

en delning av Göteborgs kommun skulle medföra bestående fördel för såväl Göteborg som Askim.

en stor majoritet i Askim, 64,7 %, har sagt ja till en delning.

särskild hänsyn skall tas till befolkningens inställning i det område som genom indelningsändringen skulle komma att brytas ut till en egen kommun.

Kammarkollegiet har i samtliga fall, där fullmäktige motsatt sig en delning, överlåtit till regeringen att avgöra ärendet.

Kammarkollegiet konstaterar att i praxis, vad gäller indelningslagens nuvarande lydelse, har regeringen beslutat om delning mot kommunens vilja.

Även om Göteborgs kommunfullmäktiges majoritet motsatt sig en indelningsändring så föreligger starkt delade meningar inom fullmäktige.

Folkomröstningsresultatet i Askim skall inte ses som en tillfällig missnöjesyttring utan som följden av en lång process som startade redan i samband med sammanslagningen 1974.

Askim har varit en egen enhet från medeltiden fram till sammanslagningen med Göteborg 1974.

Askim inkorporerades med Göteborg mot askimsbornas vilja.

Det är endast genom direktval och egen beskattningsrätt som verklig närdemokrati kan uppnås.

1.1 Inledning

I sitt beslut Dnr 411-315-97 skriver kammarkollegiet:

En majoritet, 64,7 % i utbrytningsdelen har sagt ja till en delning. Enligt förarbetena (Prop. 1978/79:157 s.46) avser bestämmelsen om särskild hänsyn till befolkningens inställning människor i det område som genom indelningsändringen skulle komma att överföras till en annan kommun eller brytas ut till en egen kommun."

Kammarkollegiet konstaterar att Askim uppfyller samtliga krav för att en delning skall kunna komma tillstånd. Eftersom kommunfullmäktige sa nej till delning krävs det synnerliga skäl för att en sådan skall genomföras. Kammarkollegiet har, i samtliga fall där huvudkommunen sagt nej till, överlåtit till regeringen att avgöra ärendet.

Göteborgs kommunfullmäktige har inte enligt vår mening vid något tillfälle direkt yttrat sig mot att Askim skall bli egen kommun. Fullmäktige har genomgående blandat ihop de tre ärendena som de har blivit ombedda att yttra sig över. Man skriver bl.a. som skäl mot att Askim skall bli egen kommun att "ett av regionens största företag och arbetsgivare inte längre skulle ligga i Göteborg är besvärande". Fullmäktige syftar på Volvo, men Volvo ligger inte i Askim.

Regionstyrelsen har i sitt yttrande 1999-04-29 angivit att ur regionalt utvecklingsperspektiv har Västra Götalands-regionen inget att anföra med anledning av Askims ansökan om delning av kommunen. Vi finner att regionstyrelsen genom sitt svar stödjer vår ansökan om att Askim ska bli egen kommun, eftersom regionstyrelsen inte hade något att invända emot ansökan.

Befolkningens önskemål som har framkommit vid folkomröstningen, att 64,7 % vill att Askim blir egen kommun, måste väga tungt vid bedömningen. Även om Göteborgs kommunfullmäktige motsatt sig en indelningsändring, så är det starkt delade meningar inom fullmäktige. Detta har framkommit i själva omröstningen, i motioner samt i uttalande från partier och enskilda ledamöter. Även från partier och ledamöter som röstade nej.

Vi anser att fördelarna med en delning klart överväger eventuella nackdelar. Fördelarna har av kommunal-demokratisk synvinkel sådan styrka att synnerliga skäl för en delning föreligger.

1.2 Demokratiskt underskott istället för demokratiskt inflytande

Redan när Askim tvångsinkorporerades 1974 med Göteborg uppstod spänningar mellan centrala politiker i Göteborg och befolkningen i Askim. Orsaken var att målsättningen ändrades för Askim. De begränsade möjligheter som finns att påverka besluten i en så stor kommun som Göteborg samt den negativa utvecklingen av Askim medförde ett starkt missnöje.

Avsaknaden av demokratiskt inflytande ledde till att Askims utveckling avstannade. Det fanns varken vilja eller intresse i Göteborg att utveckla Askim, vilket också befarades före inkorporationen.

Stadsdelsnämnder infördes i Göteborg 1990för att stärka det demokratiska inflytandet. Verkligheten visar motsatsen.

Politikerna styr utan större hänsyn till medborgarnas åsikter. Samarbete mellan politiker och invånare förekommer inte och askimsbornas direktinflytande har starkt begränsats.

Genom folkomröstningen fick askimsborna tillfälle att i verklig demokratisk ordning säga sin mening. Med ovanligt högt valdeltagande och tydligt valresultat visade man sin uppfattning.

Det är endast genom direktval, egen beskattningsrätt och rätt till att själva besluta om fördelning av resurser som närdemokrati och medbestämmande kan uppnås.

1.3 Historisk bakgrund

Askim existerade som socken redan under 1200-talet och har därmed funnits hundratals år innan Göteborg började byggas. Askim har varit en egen enhet från medeltiden fram till sammanslagningen med Göteborg. Självstyret har alltså mycket gamla anor.

Askims kommun inkorporerades vid årsskiftet 1973/74 med Göteborg, mot kommunens vilja. Skälen för en sammanläggning med Göteborg ansågs i det längsta inte vara tillräckliga. Före sammanslagningen utvecklades Askim positivt. Efter att Göteborg tog över skrinlades de planlagda förbättringarna. Göteborg avsåg att utnyttja Askim som en markreserv och betraktade området som ett attraktivt kustområde. Resultatet av det bristfälliga intresset har blivit att den kommunala servicen är underutvecklad i jämförelse med övriga Göteborg.

Trots att kommuninvånarna i Askim, allt sedan tvångsinkorporeringen, vid upprepade tillfällen påtalat brister i den kommunala verksamheten samt redovisat missförhållanden vid Göteborgs handläggning av för Askim angelägna kommunal frågor, inträffade inga påtagliga förbättringar. Detta i kombination med de mycket begränsade möjligheterna att på demokratisk väg påverka besluten har gjort att viljan att återgå till egen kommun varit fortsatt stark.

Till skillnad mot andra kommunsammanslagningar har motståndet mot att ingå i en storkommun inte avtagit med tiden. Nya invånare, och speciellt de som flyttat in från Göteborg, har upptäckt de brister som finns i den kommunala servicen och närdemokratin samt det svaga engagemang som finns från Göteborgs sida att vidareutveckla Askim. Askims invånare har därför vid ett flertal tillfällen försökt upphäva sammanläggningsbeslutet.

Det är viktigt att påpeka att resultatet av folkomröstningen inte skall ses som en tillfällig missnöjesyttring utan snarare som en naturlig följd på av lång process som startade i samband med sammanslagningen.

1.4 Geografiskt läge

Askim är en kustkommun vid Askimsviken, som är en del av Kattegatt. Med Askim avses Askims församling som såväl till ytan som vad beträffar befolkningens storlek överensstämmer med Askims stadsdelsnämnd samt tidigare Askims kommun.

Askim gränsar mot tre kommuner; Mölndal, Kungsbacka och Göteborg varav gränsen är kortast mot den sistnämnda. I norr gränsar Askim till Göteborgs kommun på en sammanlagd sträcka av 4 km, varav 2,3 km utgörs av en å. I öster har Askim en 11 km gräns till Mölndals kommun och i söder en 6 km gräns till Kungsbacka.

Askim ligger som en isolerad del av Göteborgs kommun. Askim tangerar endast Göteborgs kommungräns på en "aktiv" sträcka av 1,7 km.

På grund av det geografiska läget är det ofta mer naturligt att vända sig mot Mölndal och Kungsbacka än mot Göteborg. Med sina dryga 21 000 invånare kan Askim som egen kommun på ett bättre sätt utveckla Askim jämte angränsande områden och därmed på ett positivt sätt motverka den ökade centraliseringen. Göteborgs styrning av Askim har medfört att den kommunala servicen är begränsad. Med en befolkningsmängd betydligt större än mediankommunens borde servicenivån vara väsentligt bättre.

Det finns en naturlig gräns mellan Göteborg och Askim. Områdena är inte sammanbyggda med gator, bostads- eller industriområden. Askim kan därför enkelt avskiljas från Göteborg.

1.5 Folkomröstningsresultatet

I samband med kommunfullmäktigevalet den 20 september 1998 anordnades en folkomröstning. Valdeltagandet i Askim var osedvanligt högt, 80,9 %, vilket klart visar att frågan om egen kommun engagerar askimsborna. En mycket stor majoritet, 64,7 %, av invånarna i Askim sa ja till att återgå till egen kommun.

Kampanjgruppen Askim egen kommun begärde hos Göteborgs kommunfullmäktige att en folkomröstning skulle hållas under hösten 1997, dock senast under januari 1998. Fullmäktige fastställde att folkomröstningen skulle anordnas i samband med kommunfullmäktigevalet den 20 september 1998. Motiveringen var att det annars inte skulle finnas tillräcklig tid för alla att informera sig och sätta sig in i frågan.

Kampanjgruppen Askim egen kommun ansökte om bidrag för information till allmänheten. Ansökan avslogs med motiveringen att medborgarna skulle få en allsidig information om vad frågan gällde. Av detta löfte blev emellertid intet. Göteborgarna eller askimsborna fick överhuvudtaget ingen information från Göteborgs kommun.

Hanteringen av informationsfrågan är symptomatisk för hur Göteborg behandlat hela kommundelningsfrågan. Först skjuter man på omröstningen med motivering att alla skall få tid att sätta sig in i frågan, sedan avvisar man kampanjgruppens begäran om ekonomiskt stöd med motiveringen att man centralt skall ta fram objektiv information, och till slut tar man överhuvudtaget inte fram någon information alls. Det är svårt att avgöra om Göteborgs stads agerande i folkomröstningsfrågan präglas av taktik eller ointresse. Med tanke på frågans betydelse är hanterandet anmärkningsvärt.

Då kampanjgruppen Askim egen kommun baseras helt på frivilliga insatser fanns inga ekonomiska möjligheter att informera hela Göteborg. Gruppen fick koncentrera sig på invånarna i Askim.

2.1 Demokratiskt underskott istället för demokratiskt inflytande

Den demokratiska grundtanken är alla människors lika värde och rätt att på lika villkor delta i formandet av det framtida samhället. Alla ska ha samma möjlighet att påverka både sina egna levnadsvillkor och samhällets utveckling. Människors engagemang och delaktighet i samhällsutvecklingen är en förutsättning för en fungerande demokrati. Demokrati måste byggas nerifrån för att få fasthet och varaktighet. När demokrati byggs nerifrån måste den också genomföras.

Askim har av tradition haft en engagerad befolkning. Då Askim inkorporerades med Göteborg uppstod spänningar mellan de centrala politikerna och befolkningen. Orsaken var att planeringen ändrades för Askim från fortsatt utveckling, till markreserv och attraktivt kustområde.

De begränsade möjligheter som finns att påverka besluten i en så stor kommun som Göteborg samt den negativa utvecklingen av Askim medförde ett starkt missnöje. Det är en allmän åsikt, inte minst hos till Askim inflyttade göteborgare, att Askim utsätts för en negativ särbehandling.

Stadsdelsnämnder infördes i Göteborg för att stärka det demokratiska inflytandet. Verkligheten visar tyvärr motsatsen. Stadsdelsnämnderna är centralstyrda och är kommunfullmäktiges förlängda arm i stadsdelarna och uppfattas inte som medborgarnas politiska representanter. Det finns begränsade möjligheter för kommuninvånarna i Askim att själva påverka de viktiga beslut som berör Askim

SDN-reformens mål om demokrati ansågs inte kunna uppnås enbart genom att politikerna ändrade sitt sätt att arbeta. Det krävdes också, enligt SDN-delegationen, att invånarna engagerade sig, tog kontakt och sade ifrån när något inte fungerade. De invånare, som har engagerat sig och försökt påverka förhållanden i Askim har upptäckt att den välformulerade målsättningen saknar verklighetsförankring.

När grupper framfört behov av ökade resurser till stadsdelsnämnden i Askim hänvisar SDN till kommunfullmäktige i Göteborg som svarar för resurstilldelningen. Vänder sig gruppen dit hänvisar fullmäktige tillbaka till SDN, då den svarar för resursfördelningen. Resultatet blir en cirkelgång där ingen tar ansvar för problemet. Politiker kan styra utan hänsyn till medborgarna.

Kammarkollegiet slår fast att en delning av Göteborgs kommun skulle medföra bestående fördel för såväl Göteborg som Askim. Fördelarna ligger på det kommundemokratiska planet eftersom Askimsborna uppenbarligen inte är nöjda med den närdemokrati som stadsdelsnämnderna kan erbjuda.

Flera partier i fullmäktige, inklusive de som röstade nej, vill att man skall utveckla stadsdelsnämnderna genom att införa direktval och egen beskattningsrätt i stadsdelarna. I praktiken innebär det att Askim de facto blir egen kommun, se bl.a. bilaga 7 sista stycket. Det kan således konstateras att det finns en majoritet i Göteborgs fullmäktige för att Askim skall bli egen kommun,

"Människors engagemang och delaktighet i samhällsutvecklingen är en förutsättning för en fungerande demokrati. Demokrati kan aldrig ges åt andra. Den måste ständigt erövras"’, har man kunnat läsa varje år sedan 1996 i socialdemokraternas budgetskrift för Göteborgs Stad.

Nu när askimsborna har engagerat sig och klart sagt ifrån att man vill vara delaktig i samhällsutvecklingen borde man respektera askimsbornas vilja att Askim blir egen kommun.

I direktiven SOU 1993:90 sida 395 till kommundelningar påpekas att ett sätt att stärka den lokala demokratin är att dela kommuner där det finns ett starkt önskemål hos befolkningen om delning och där det finns förutsättningar - inte minst ekonomiska - för detta.

Kammarkollegiet konstaterar att i praxis, vad gäller indelningslagens nuvarande lydelse, har regeringen i flera fall beslutat om delning mot kommunens vilja. Regeringen har inte bara att ta hänsyn till en tillfällig politisk majoritet i fullmäktige, utan skall också överväga fördelarna ur kommunaldemokratisk synpunkt.

Vi anser att fördelarna med en delning klart överväger eventuella nackdelar och att fördelarna ur kommunal-demokratisk synvinkel har sådan styrka att synnerliga skäl för en delning föreligger. Vidare bör man även beakta befolkningens önskemål som det framkommit vid folkomröstningen. Även om Göteborgs kommunfullmäktige motsatt sig en indelningsändring är det starkt delade meningar inom fullmäktige.

Genom införandet av Västra Götalands Regionen har Göteborgs kommuns verksamhet minskat avsevärt. Med hänsyn där till är tidpunkten för att återbilda Askims kommun rätt.

2.2 Askims historia

Kommunernas tillkomst

Under flera århundraden var det kyrkan som hade ansvar för undervisningen av barn och vården av fattiga. Sverige var därför indelat i socknar, områden där invånarna sökte sig till samma kyrka. Under 1800-talet lagstiftade riksdagen om en rad nya åtaganden för Sveriges socknar. Genom 1862 års kommunallag skapade man tre olika kommuntyper: församlingar, kommuner och landsting. Kommunerna fick gränser som i stort sett följde socknarnas.

Askims förhistoria

Askims historia sträcker sig mer än 3.000 år tillbaka i tiden. Källmaterialet är emellertid minimalt, även för de socknar som senare kom att tillhöra det s.k. Utlandet. Utlandet bestod under medeltiden av fyra härader, varav Askims härad var ett.

I medeltida urkunder var namnet Askims härad sammanskrivet. I t ex äldre Västgötalagen, ca 1280, förekom namnet Askemshaeraed. Det är emellertid sannolikt att namnet Askims socken existerade redan 1280, men fram till 1200-talets början var Askims socken, av allt att döma, danskt land.

Det äldsta bevarade skriftliga materialet som omnämner Askims socken är daterat 1489. Askim har dock funnits som färdigbildat härad och som socken hundratals år innan Göteborg började byggas på 1600-talet.

Kommunen växer

När Askim under 1920-talet, från att ha varit ren landsbygd omvandlats till förort fick Askim ett starkare inslag av tätort och villabebyggelse. Gemensamma frågor kunde i regel lösas i samförstånd mellan "urinnevånarna", bönderna och de nyinflyttade. Byggnadsplaner började också så småningom att utarbetas.

Folkmängden ökade sakta sedan personer med arbete i Göteborg började bosätta sig i grannkommunerna. Folkmängden i Askim uppgick till följande antal personer i slutet på respektive år:

Samtidigt med befolkningsökningen förändrades yrkesfördelningen i kommunen. Andelen företagare och anställda inom handel, industri och offentlig tjänst ökade medan antalet lantbrukare minskade.

En översiktsplan utarbetades 1972 som, utan att vara formellt fastställd, var vägledande för den fortsatta utvecklingen. Målsättningen var att så långt som möjligt hålla bebyggelsen samlad i ett bälte längs de nord-sydliga huvudlederna genom Askim, där den mesta bebyggelsen redan fanns. Kustremsan och de inre skogs- och mossområdena skulle bevaras för friluftsändamål. I norr var det industrierna som fick ta över åkermarken längs gränsen mot Göteborg.

Kommunsammanslagning

1961

Redan år 1961 fick Askim anledning att avge ett yttrande över indelningssakkunnigas betänkande angående "Principer för en ny kommunindelning". Askim framhöll på det bestämdaste att kommunen inte ansåg en sammanslagning med Göteborg önskvärd ur vare sig stadens eller kommunens synpunkt. Det som bl.a. betonades var att en mindre kommun vid sammanslagning med en storstad starkt hämmas i sin utveckling under lång tid. Göteborg hade också tidigare vid införlivningar av grannkommuner låtit dessa kommuner "ligga för fäfot" under lång tid, utan att fortsätta de arbeten som de självständiga kommunerna redan inlett. Dessutom var det inte riktigt att en stor förvaltningsapparat automatiskt blir effektivare än en mindre. Den personliga kännedom, som förtroendemännen i den mindre kommunen äger i olika förekommande ärenden, försvinner helt. Samtidigt upphör allmänhetens möjligheter att få sina behov beaktade.

Askim ansåg 1961 att frivillighet bör utgöra grunden för eventuella kommunsammanslagningar.

1963

Vid sammanträde på länsstyrelsen i Göteborg i april 1963, i fråga om bl.a. Askims ställning i kommunindelningshänseende, hade länsstyrelsen beträffande Askims kommun uttalat, att det syntes uppenbart att kommunen inte bör förenas med Mölndalsblocket, vilket Mölndal önskat. Göteborgs stad hade under hand informerat länsstyrelsen om sin uppfattning att Askim inte hade möjlighet "att i framtiden bestå som kommunal enhet". Inom kommunen fanns ingen centralort och både den ekonomiska och "den kulturella utveckling gick i riktning mot Göteborg".

Askims kommun hade tidigare behandlats av Storstadsutredningen, SOU 1963:6, som i sitt betänkande föreslagit att Askim skulle få bestå som självständig kommun. Askims kommunalfullmäktige, som yttrade sig över Storstadsutredningens betänkande, anslöt sig till utredningsmannens uppfattning.

Askim satsade nu på att trygga möjligheterna till fortsatt utbyggnad inom kommunen bl a genom markförvärv. Vid Askims förhandlingar med markägare visade det sig att Göteborgs stad bjudit över Askims expropriationsbud i Billdal, i hemliga förhandlingar. Avsikten uppfattades vara att Askims kommun självständigt planerade genomförandet av en bebyggelse i området. Göteborgs förvärv förhindrade nu exploatering av området

Göteborgs Förorters Förbund hade av Kungl. Maj:t beretts tillfälle avge utlåtande över Storstadsberedningens betänkande SOU 1963:6. Förbundet delade utredningsmannens uppfattning att Askim skall bestå som självständig kommun. Denne hade framhållit att Göteborg varken ur industri- eller bebyggelsesynpunkt torde kunna ha samma intresse att införliva Askim som att införliva andra randkommuner (Angered, Bergum, Torslanda och Säve). Göteborgs Förorters Förbund ansåg att Askim hade förutsättningar att utvecklas till en självständig kommunenhet av sådan storleksordning att blockbildning med annan kommun inte var motiverad. Skulle blockbildning anses önskvärd var det förbundets uppfattning att Askim borde tillhöra Mölndalsblocket.

1964

Redan i mars 1964 fastställde regeringen planen för kommunindelningen i Göteborgs och Bohus län. Göteborg, Hisingskommunerna samt Styrsö och Askim sammanfördes till ett kommunblock. Fortfarande innebar riksdagsbesluten i kommunindelningsfrågan att sammanläggningarna skulle vara frivilliga. Ingen kommun skulle tvingas samman med andra mot sin vilja.

Det fanns många kommuner som intog "en avvaktande för att inte säga negativ ställning till fortsatta åtgärder". Statsmakterna började då skärpa trycket på de kommuner som motsatte sig sammanläggningar. Det fastlades en tidsgräns för när planerade indelningsändringar skulle vara slutförda. Senast vid utgången av 1973 skulle ändringarna vara genomförda.

Länsstyrelsen skulle leda förberedelsearbetet och upprätta förslag samt samråda med kommunerna. Askims begäran att inte sammanläggas med Göteborg behandlades respektlöst och odemokratiskt. Samråd med Askim ägde inte rum. Göteborg deltog med representanter i både Länsstyrelsen och utredningen, medan Askims kommun inte var representerad.

1969

Trots att majoriteten remissinstanser förordade frivillighetslinjen gick Länsstyrelsens yttrande emot folkviljan 1969. Länsstyrelsen följde direktiv från regeringen att tvångslinjen borde tillämpas. En ny lag tillkom också 1969-05-23 beträffande särskilda bestämmelser om ändring i kommunindelningen.

Askims kommun hemställde 1969-08-27 till Länsstyrelsen om utredning, enligt §§ 2 och 25 i 1969 års lag, så att Askim utbrytes ur kommunblocket.

1970

Länsstyrelsen lämnade framställningen utan åtgärd 1970-04-27. Göteborgs stad, Länsbostadsnämnden, länsarkitekten och överlantmätaren avstyrkte Askims begäran, medan Landstingets förvaltningsutskott tillstyrkte begäran om utbrytning ur kommunblocket.

Askim överklagade till Kungl. Maj:t, som lämnade besvären utan bifall 1970-10-09. Det innebar att regeringen inte följde bestämmelserna i 1969 års lag. Något skäl för sammanläggning med Göteborg fanns lika lite 1970 som 1963 och Länsstyrelsen tog endast hänsyn till Göteborgs stads krav.

1972

Även 1972 reserverade sig Askim mot det då upprättade förslaget till kommunsammanläggning.

1973

En kommun försvinner

Regeringens beslut om Askims sammanläggning kom 1973-03-16. Den påtvingade inkorporeringen genomfördes vid årsskiftet 1973/74. Invånarantalet i Askim uppgick då till ca 14.000 personer.

Som tidigare hade befarats upphörde Göteborgs påstådda intresse för Askim efter tvångsinkorporeringens genomförande. Inget intresse visades att fullfölja de utvecklingsarbeten, som den självständiga kommunen inlett. För Askimsborna medförde sammanläggningen uppenbara nackdelar, som exempel kan nämnas:

- Planerade skolor byggdes ej vilket ledde till oacceptabla förhållanden för elever och lärare, bl.a. inleddes bussning av grundskolebarn till centrala Göteborg.

- Översiktsplan och detaljplan, som utarbetats av Askims kommunala organ, i samråd med berörda invånare i kommunen, negligerades utan motiv eller förklaringar.

- Den nord-sydliga genomfarten i Askim, Säröleden, som enligt Askims kommuns planering skulle byggts år 1975 kom inte till utförande förrän långt senare vilket under mer än 10 år ledde till Göteborgsområdets kanske största trafikpropp.

- Planerna på ett centrum i Billdal ströks helt, etc.

Askimsborna uppfattade sig inte få en likvärdig behandling av Göteborg som andra stadsdelar i Göteborgs kommun. Någon möjlighet för kommuninvånarna i Askim att framföra sina åsikter och påverka de politiska besluten, som berörde Askim, fanns inte.

1981

Missnöjet växer

För Askimsborna hade sammanläggningen med Göteborg medfört bestående nackdelar.

Missnöjet med kommunsammanslagningen ledde också till att medlemmar i Askims kommunalförening, som bildats 1908, begärde 1981-10-01 av kommunministern, att denne "måtte hemställa hos Regeringen att befria Askim från den påtvingade gemenskapen med Göteborg".

Inkorporeringen hade medfört problem för befolkningen. Flera exempel anfördes. Askim hade alla förutsättningar att fortleva som självständig kommun. "Askim har sin särart och är icke en del av Göteborg" påpekade kommunalföreningen.

1982

Länsstyrelsen, som fått uppdraget att handlägga Askims begäran, remitterade 1981-11-20 ärendet till Göteborgs kommunfullmäktige som tillbakavisade begäran om "ändrad indelning av Göteborgs kommuns gränser" och hänvisade till en försöksverksamhet med kommundelsnämnd i Askim, i satt svar 1982-03-04. "En utvärdering av försöksverksamheten borde göras innan en eventuell utredning om utbrytning av Askim aktualiseras".

I ett yttrande 1982-03-22 till Kammarkollegiet anslöt sig Länsstyrelsen till det yttrande som avgivits av Göteborgs kommunfullmäktige 1982-03-04. Beslutet fattades av Länsstyrelsens styrelse. Skiljaktiga meningar framfördes av flera ledamöter, som bl.a. ville utreda möjligheterna att åter låta Askim bli egen kommun.

Länsstyrelsen avvisade begäran om fullständig utredning med motivering att utredningen skulle bli "mycket tids- och kostnadskrävande".

När Askims kommunalförening beretts tillfälle att ta del av remissmaterialet, inlämnades en skrivelse till Kammarkollegiet 1982-06-07 angående "Ändrad indelning av Göteborgs kommun avseende Askim". I skrivelsen tillbakavisades rena felaktigheter i Länsstyrelsens och stadskontorets yttranden samt lämnades förklaringar till feltolkningar av information från kommunalföreningen. Askims kommunalförening hemställde nu att "en utredning snarast tillsätts för att få bekräftat att Askim har alla förutsättningar att åter fungera som egen kommun".

1983

Kammarkollegiet avvisade Askims kommunalförenings begäran om indelningsändring.

Handlingar från Askims kommunalförening översändes 1983-03-09 till Regeringens Kommundepartement, "Angående skiljande av Askims kommun från Göteborg"

Kammarkollegiets ställningstagande grundade sig på inaktuellt och oriktigt underlag, som huvudsakligen tillhandahållits av Göteborg.

Kommunalföreningen redovisade mycket detaljerat händelseförloppet under perioden 1970-1982. Av denna redogörelse framgick att missnöjet med Göteborgs behandling av Askims kommunala service och Askims utveckling varit bestående under hela tiden. Inget inslag av demokrati eller medbestämmande utvecklades heller under perioden. Kommunalföreningen hemställde därför att Regeringen förordnar "att en opartisk och demokratisk utredning" sker angående förutsättningarna för en kommundelning. Regeringen lämnade besvären utan bifall.

Förbättringarna uteblev

Trots att kommuninvånarna i Askim allt sedan tvångsinkorporeringen årsskiftet 1973/74 vid upprepade tillfällen påtalat brister i det demokratiska inflytandet över den kommunala verksamheten samt redovisat missförhållanden vid Göteborgs handläggning av för Askim angelägna kommunal frågor inträffade inga påtagliga förbättringar.

1990

En ny lag 1980 gav kommunerna möjlighet att decentralisera de politiska besluten. I Göteborg inrättades Kommundelsnämnder och distriktsnämnder och 1987 beslutade Kommunfullmäktige att införa 21 stadsdelsnämnder (SDN). Reformen genomfördes 1990. Den innebar bl.a. att antalet fritidspolitiker ökade och administratörerna minskade i antal.

Det grundläggande motivet för att införa stadsdelsnämnder uppgavs vara "att stärka det demokratisk inflytandet över viktiga delar av den kommunala verksamheten" samt "att minska avståndet mellan allmänhet och politiker".

Verkligheten visar motsatsen. Stadsdelsnämnderna är centralstyrda och utgör kommunfullmäktiges förlängda arm ut i stadsdelarna. Ledamöterna i Askims stadsdelsnämnd är inte valda av invånarna i Askim, utan politiskt tillsatta centralt i Göteborg. Ledamöterna företräder i första hand sitt parti, inte invånarna i Askim. De behöver inte ens vara bosatta i Askim.

SDN-reformens mål var också att minska avståndet mellan allmänhet och politiker. Det skulle bli lättare att komma till tals med politiker. Men de invånare, som engagerade sig och försökte påverka förhållandena i Askim, upptäckte att den välformulerade målsättningen saknade verklighetsförankring.

Resurserna tilldelas SDN av kommunfullmäktige, enligt en modell som visat sig missgynna Askim jämfört med andra stadsdelar. Om medborgargrupper framför behov av ökade resurser till stadsdelsnämnden i Askim, hänvisar SDN till kommunfullmäktige i Göteborg, som svarar för resurstilldelningen. Vänder sig gruppen till Göteborg hänvisar fullmäktige tillbaka till stadsdelsnämnden, som svarar för resursfördelningen. Resultatet blir en cirkelgång där ingen tar ansvaret för problemet. Politikerna styr utan hänsyn till medborgarna.

Missnöjet med kommunsammanslagningen har därför varit bestående alltsedan 1974, och det kom senast till uttryck i folkomröstningen den 20 september 1998. Vid folkomröstning var valdeltagandet i Askim 81 %, varav en mycket stor majoritet 65 % röstade ja till att Askim skall bli egen kommun.

2.3 Folkomröstningsresultatet

Göteborg har aldrig tagit Askim på fullt allvar. Detta visade sig bl.a. i samband med folkomröstningen.

Kampanjgruppen Askim egen kommun begärde hos Göteborgs kommunfullmäktige att en folkomröstning skulle hållas under hösten 1997 dock senast under januari 1998. Vi ansåg att frågan om en indelningsändring var en principiell och grundläggande fråga av synnerlig vikt, som dessutom inte var partipolitisk. Därför ansåg vi att det inte var lämpligt att hålla en folkomröstning samtidigt med ordinarie val, hösten 1998.

Fullmäktige fastställde att folkomröstningen skulle anordnas i samband med kommunfullmäktigevalet den 20 september 1998. Motiveringen var att det annars inte skulle finnas tillräcklig tid för alla att informera sig och sätta sig in i frågan.

I sitt beslut Dnr 364/97, 463/97 samt 476/97 skriver kommunstyrelsen:

"Inför en folkomröstning av det slag det nu är frågan om är det en förutsättning att medborgarna får en allsidig information om vad frågan gäller och har möjlighet att orientera sig och sätta sig in i frågeställningarna."

Av detta löfte blev emellertid intet. Varken göteborgarna eller askimsborna fick någon information från centralt håll.

Kampanjgruppen Askim egen kommun ansökte då om bidrag för information till askimsborna, men ansökan avslogs. Då kampanjgruppen Askim Egen Kommun baseras helt på frivillig basis fanns det inga ekonomiska möjligheter att informera övriga Göteborg.

I folkomröstningen blev valdeltagandet i Askim så högt som 80,9 %. En mycket stor majoritet av invånarna i Askim, 64,7 %, röstade Ja till att Askim åter skall bli egen kommun.

Bild 1. Valresultatet i Askim

Bild 2. Valdeltagande i Askim

Kommunfullmäktige redovisade inte valresultatet till kammarkollegiet, utan angav enbart att en kraftig majoritet i staden sa nej till att staden skulle delas. Fullmäktige påstod att det inte fanns något stöd för en delning av staden. Det är anmärkningsvärt att fullmäktige inte redovisade Askims valresultat. Särskild hänsyn skall tas till befolkningens inställning i det område som genom indelningsändringen skall brytas ut till egen kommun.

Då frågan om egen kommun hade särskilt stor betydelse för askimsborna, var det viktigt att göteborgarna fick så fullödig information som möjligt, för att kunna sätta sig in i själva sakfrågan. Kampanjgruppen Askim egen kommun föreslog dessutom att uppdraget att utforma informationsmaterialet skulle ges år Björn Sundström, Kommunförbundet. Han ansågs bäst lämpad som opartisk i frågan och samtidigt väl insatt. Även denna framställan avslogs.

Det höga valdeltagandet samt det mycket tydliga valresultatet i Askim har stor betydelse. Enligt förarbetena, Prop. 1978/79:156 s.46, avser bestämmelsen om särskild hänsyn till befolkningens inställning människor i det område som genom indelningsändringen skulle komma att överföras till en annan kommun eller brytas ut till en egen kommun

Bild 3 och 4. Valresultat i procent av röstberättigade.

Av bilderna framgår att det inte var en majoritet av göteborgarna som sa nej till Askim som egen kommun.

Kommunfullmäktige redovisade inte valresultatet till kammarkollegiet, utan angav enbart att en kraftig majoritet i staden sa nej till att staden skulle delas. Fullmäktige påstod att det inte fanns något stöd för en delning av staden. Det är anmärkningsvärt att fullmäktige inte redovisade Askims valresultat. Särskild hänsyn skall tas till befolkningens inställning i det område som genom indelningsändringen skall brytas ut till egen kommun.

  Tillbaka