Av tilldelningen på 311 miljoner, som Askim får 1997, är tilläggsresursen ca 29 procent (221 miljoner i grundresurs/90 miljoner i tilläggsresurs). Motsvarande siffra gäller även för Älvsborg och Torslanda. För Bergsjön är tilläggsresursen över 59 procent (127 i grundresurs/184 miljoner i tilläggsresurs). Det är totalt 12 stadsdelar som får en tilläggsresurs som är större än grundresursen. Övriga stadsdelar ligger på 40-46 procent. Om Askim skulle få motsvarande Bergsjöns 59 procent skulle detta innebära ett tillskott på 228 miljoner. Om Bergsjön istället skulle få Askims tilldelning på 29 procent skulle detta innebära en minskning med 130 miljoner.
På debattsidan i Gp den 23 januari skriver Tony Curry ordförande (s) i SDN Bergsjön, "jag är övertygad om att Askim inte missgynnas mer än andra stadsdelar". Men fakta talar ett annat språk.
Mycket stor minskning i förhållande till andra stadsdelar
Modellen har för Askims del lett till att vi fått en mycket
stor minskning i såväl absoluta tal som procentuellt, jämfört
med övriga stadsdelar. Älvsborg och Torslanda har även drabbats
hårt. För att ge något exempel fick barn i Askim inom
barnomsorgen 1993 kosta 84 00 kronor per år. 1995 var samma kostnad
54 000 vilket var lägst i hella kommunen. Man har således skurit
bort 30 000 kronor, eller 37 procent, under tre år. Eftersom föräldrarna
i Askim tillsammans med föräldrarna i Älvsborg och Torslanda
har den högsta förvärvsfrekvensen, ca 80 procent, är
behovet av en fungerande barnomsorg stort.
Motsvarande analys kan göras på område efter område.
Är det rättvist och solidarisk att Askim skall få minst
tillbaka, vi som betalar mest i avgifter och skatter? Vi är gärna
med och solidariskt betalr till andra stadsdelar men det finns en gräns
och den har vi passerat för länge sedan.
Även SDN Askim anser att grundresursen är för låg
ocha att de därför inte kan leva upp till de lagar som samhället
har stiftat.
Redan före införandet av den nya resursfördelningsmodellen
ansåg vi, Askimsbor, att politikerna centralt inte "brydde"
sig om oss. Än värre blev det efter införandet av den nya
modellen, vilken genomfördes utan analys av effekterna av omfördelningen.
"Ni har det så bra i Askim" får vi ofta höra.
Visst finns det många som har det bra i Askim, menm bara man inte
är beroende av den lokala servicen såsom barnomsorg, skola och
äldreomsorg. Vi är många som engagerat oss för att
våra barn, ungdomar och äldre skall få det något
bättre, men det känns ibland hopplöst och meningslöst
att fortsätta.
Då SDN reformen infördes var tanken att den lokala demokratin
skulle stärkas men vi föräldrar har definitivt inte upplevt
det så. Det är som rdan debatterats i GP väldigt lågt
i kommunens tak.
Det kan inte vara svårt för någon, allra minst politikerna,
att förstå att vi som är boende i Askim vill skilja stadsdelen
från Göteborg.
Nu vill vi att Askimsborna skall bestämma över sin närmiljö
Vi har fått nog! Vi vill ha ett lokalt inflytande och inte som
idag styras av direktiv från Gustaf Adolf Torg.
Vi vill att Askim blir en egen kommun. En kommun där människorna
själva får bestämma över sin närmiljö och
där det lönar att engagera sig. Vi vill ha en kommun där
de bästa skolorna kan utvecklas där barnen bor. En kommun som
ger eleverna förutsättningar för att utvecklas till engagerande
samhällsmedborgare, vars röst får lova att höras och
vars åsikt räknas. Vi vill ha en kommun där valfrihet råder
och inte där framtiden avgörs via lottning. En kommun som för
en politik som utgår ifrån barnens behov och förutsättningar.
Askim skall vara en kommun som ger de äldre rätt till självbestämmande
och ser till att de får en god livskvallité på äldre
dar. Askim skall ha ett rikt fritids- och kulturliv. Vi vill ha en kommunal
musikskola och ett lokalt föreningsliv. En kommun som gör en
insats för våra barn, ungdomar och pensionärer.
Idén med att skilja stadsdelen Askim från Göteborg har
länge diskuterats bland föräldrarna i Askim.
Att Askimsmoderaterna lämnat in en ansökan till kammarkollegiet
om att Askim skall få bilda egen kommun, anser vi inte ha något
med partipolitik att göra. Det är vår demokratiska rättighet
att frågan prövas i en folkomröstning i Askim och inte
stoppas av kommunstyrelsen.
Lars-Åke Nilsson
Föräldrarepresentant barnomsorgen Askim
Pål Hedengran
Ordförande i Hovåsskolans skolförening
Tillbaka till pressöversikt